Min första kärlek...........Jag kan inte påstå att jag minns min allra första, ni vet den där som man har som 5åring på dagis.
Eller jo förresten så minns jag att jag å en kille vid namn Andreas kröp in under ett skrivbord å pussades på kyrkans barntimmar så det kanske var den första då.....
Efter det så hade man en massa killar i låg å mellan stadiet, alla relationer höll väl i sisådär 3-4 timmar, max en dag skulle jag tro =)
På mellanstadiet var väl intresset större för en av mina klasskompisar,R, än för dom andra men när vi hade partyn (eller hångelkalas) hos "Bullen" så la man inget värde i vem man gillade eller inte, pekades det på O eller M eller H i handtagfaNtagklappellerkyss så var det bara att göra det man sagt,hahaha!!
På högstadiet utvecklades min under hela tiden hemliga kärlek till D!
Jag skulle tro att han är den som klassas som min första riktiga kärlek trots att det aldrig blev nåt mellan oss och den olyckliga kärleken höll i sig i 5 år.
Han var snygg, charmig och jäkligt självsäker(eller var det tvärtom), kunde vara elak som fan mot andra, han var den som fick mig att känna mig osäker, tappa talförmågan och bete mig som en komplett idiot både i å utanför skolan.
Det var otroligt jobbigt att vara så kär i nån som man aldrig fick samtidigt som jag tror att det var lika bra, för den drömbild jag hade av honom hade krossats på en sekund om vi hade blivit ett par skulle jag tro, och jag skulle för allt i världen inte velat vara utan de fullkomligt hemska, olyckliga, trådrypande och helt underbara timmar,veckor,månader och år som man ägnar sin "första" kärlek!
Det närmsta jag kom honom var en halv tryckare på "Saffe" och boy vad jag levde på den länge.....
Som sjuttonåring träffade jag den som jag idag vet är min stora kärlek, min man Niklas <3>
ännu doftar kärlek...
